Även om kakelugnen som företeelse har en mycket lång historia är det främst under 1700-talet den blir utbredd som värmekälla i de svenska hemmen. Den tidiga kakelugnen förbrukade mycket ved och var inte särskilt värmeeffektiv. Under 1700-talet oroades därför svenska staten av den stora bränsleåtgången och man beslöt sig för att undersöka möjligheten till en mer effektiv kakelugn. De två herrarna Carl Johan Cronstedth och Fabian Wrede fick uppdraget och 1767 var den moderna kakelugnen uppfunnen! De kunde då presentera en ritning med slingrande rökkanaler, spjäll och luckor. En konstruktion som behöll värmen avsevärt mycket längre än de tidigare modellerna som släppt ut stor del av värmen direkt genom skorsten. I den moderna kakelugnen tas nästan all värme ur röken tillvara så pass att en enda brasa kan hålla ett rum varmt under 10-12 timmar. 

Även om konstruktionen efter 1700-talet sen i stort sett förblir den samma förändras kakelugnens design och utsmyckning över tid i takt med rådande arkitekturstil. 

Nyrenässans

I de borgerliga hemmen under 1880-talet anpassades ofta kakelugnen utifrån vilket rum den placerades i. De mest dekorerade ugnarna hittas i sällskapsrummen medan man i sovrum hade enklare varianter. Under denna period byggde man gärna kakelugnarna i mörkt kakel med reliefmönster. De enklare modellerna var vita och släta med ornerat krön (se bild 2). 

Jugend

Under 1900-1910 är kakelugnen den vanligaste värmekällan i de nybyggda husen. Kakelugnarna i Jugend-stil tillverkades ofta helt vita och blanka med olika dekorelement som reliefer på fris och krön. Klassiska jugendmotiv tagna från växtriket, så som kottar, eklöv och solrosor var vanliga element.

Nationalromantik

Kakelugnarna dekorerades under denna period (1910-1920) ofta med fornnordiska mönster med exempelvis blomslingor på delar av ugnen. Det blev också vanligt att skapa kopior av 1700-talsugnar. Kakelplattorna kunde till exempel glaseras med tonade tennglasyrer för att få ett mer ”defekt” och handgjort utseende. Under nationalromantiken utformas både runda och flata kakelugnar i enfärgat kakel i grönt eller blått med relief. Den lådformade kakelugnen med en avsmalnande ovandel är periodens nymodighet (se bild 3).

20-tal

I och med att centralvärme införs i städerna blir kakelugnen inte nödvändig på samma sätt. För trivselns skull blev det nu istället vanligt att man satte in öppna spisar som ofta placeras i hallar och finrum. Den tidstypiska spisen har raka linjer, spiselkrans och är klädd i kakel eller marmor. Snäckor är vanligt förekommande i utsmyckningen.